Igår var det alltså dags för det amerikanska valet. En stor projektor på Sproul Plaza, mitt på Berkeleys campusområde, visade spektaklet live. Det var valvakan jag inte visste att jag alltid drömt om!

Med galet mycket folk (ser ni alla som står på balkongen?) och fantastisk stämning.

Och i denna folkmassa fanns alltså även vi! Daniel, jag, Astrid och Maria.

Vi var glada och rädda om varandra.

Man kunde köpa popcorn och rosa sockervadd.

Alla hejade på Obama och det gjorde vi också.

Vissa dansade breakdance.

Alla kände hopp.

Efter några timmar gick vi till en bar för att höra bättre.

Och vid det här laget vet vi alla hur det gick! Romney fick hålla förlorartal och tacka för sig.

Det blev ”four more years” och alla fick gåshud när Obama sa: ”It doesn’t matter whether you’re black or white or Hispanic or Asian or Native American or young or old or rich or poor, abled, disabled, gay or straight. You can make it here in America if you’re willing to try.”

Efteråt firade folk på gatorna och främlingar kramade varann hårt. Hela världen kunde andas ut.

Ibland säger en film mer än tusen stillbilder – så jag har klippt ihop en till er! Här ser ni bland annat att det rullade in nya prognoser hela-hela tiden, och varje gång utlöstes mer och mer hopp, viftades flaggorna ivrigare, bultade hjärtan snabbare. När det ganska snart stod klart att Obama skulle vinna övergick det hela till ett stort kalas; men inte bara för Obama utan för ”USA” i allmänhet. Detta var som ni ser och hör (just det –  varning för hög ljudvolym!), en kväll vi sent kommer att glömma. Enjoy!